Filmfestivalen 2013

(A Liar’s autobiography – The untrue story of Monty Python’s Graham Chapman), Självuthängningsanimationsmockumentär från Storbritannien 2012

Graham Chapman hann tre år innan sin död skriva en inte heltigenom sann självbiografi och läsa in den på band. Därför kan han tillhandahålla berättarrösten i den av 15 olika studior animerade filmatiseringen av hans liv.

Det var förstås ett måste för en pythonofil som jag, eller för all del alla pythonofiler därute, att se denna rulle. Pythonskt absurd och Chapmanskt lakonisk bjuder den på en berg-och-dalbanetur av olika animationsstilar och kvalitet. Vissa passager är lite sega, lite ‘get on with it!’, vissa är absurt komiska, vissa är tänkvärt symboliska.

Favoritdelarna är nog den glättigt animerade ‘Sit On My Face’-dansen samt Chapmans kamp mot alkoholism, skildrad genom en absurd rendering av den klassiska Monty Python-sketchen Colin “Bomber” Harris vs Colin “Bomber” Harris.

Årets ojämnaste, men ändå kanske nödvändigaste film.

4 pipor av 6

(La Bande de Jotas), Maffiamanipulation från Frankrike 2012

En kvinna träffar två badmintonentusiaster på en resa i Spanien och de får reda på att hon är förföljd av maffian, närmare bestämt en specifik spansk falang vars medlemmars förnamn alla börjar med J. På resan genom Spanien tar de två badmintonspelande herrarna hand om J-banditerna.

Redan från början står det klart att kvinnan inte har helt rent mjöl i påsen. Frågan är vad sanningen är, för den är avgjort inte den hon hävdar för de närmast nihilistiska och inte på något vis homosexuella männen. Det är väldigt liten budget, och agerandet kanske inte är i världsklass. Manuset hade kunnat ses över en gång till, men slutresultatet blir ändå en småkul historia som håller intresset vid liv. Pulp Fiction-aktrisen Maria de Medeiros dyker upp i en liten biroll.

3 J av 6