Filmfestivalen 2013

(Som du ser meg), Episoddramedi från Norge 2012

Vandaler har punkterat bildäcken på bilarna parkerade utanför en lägenhetslänga. En bil har dock klarat sig, och därför samåker tre kvinnor till sina åtaganden en dag. I tre parallella historier får vi följa: En sjuksköterska med kommunikationsproblem, en översättare med integritetsproblem och en kvinna vars mor vill skänka en miljon till sin svägerska snarare än till sina döttrar.

En väldigt schysst ramhistoria (författare spelar in en ljudbok där hon läser de tre berättelserna från sin bok) och snyggt foto är den huvudsakliga behållningen här. Endast en av trion öden griper tag, den om sjuksköterskan Lise och hennes motvilliga mentorskap. Övriga historier saknar schwung, och glimrar till endast då och då när döttrarna diskuterar definitionen av fattigdom. Genomgående gedigna skådespelarinsatser, dock.

3 klädesplagg inköpta i metropoler av 6

(Supporting characters), Klippkomedi från USA 2011

Två bästa vänner och kolleger jobbar som klippare för små independentfilmer i New York. De försöker bolla excentriska regissörer, privatliv, flörtiga huvudrollsinnehaverskor, cyniska producenter och sin vänskap.

Med mycket snack, en del prat, massa konversationer och ett och annat samtal är detta en film som sätter tittaren som en fluga på väggen (eller kanske, på ett leaning on the fourth wall-manér, en ljudtekniker i rummet) så att man, för en liten stund i alla fall, får känna sig som om man jobbar med indie-film. Eller bor i NYC. Eller jobbar med indie-film i NYC. Det är småroligt mest hela tiden, och riktigt skoj ibland, utan att bli flåsigt eller flamsigt. Enkelheten kanske inte räcker till ett totalt toppbetyg, och det skulle inte skada med lite extra dramatik, men Supporting characters får ändå klart väl godkänt. Och i avdelningen Hey, it’s that guy! kan vi säga hej till Hannah Horvath, Hon från Be Kind Rewind och Prof. Professorson/Prof Sean Garrity.

4 påskägg av 6

(Terumae romae), Temporalsanitetsromcom från Japan 2012

I Hadrianus’ Rom, på 130-talet AD, jobbar Lucius Modestus som badhusarkitekt, och han tar sitt jobb på fullaste allvar. Dock känner han att hans innovativitet falnar, men hamnar av outgrundlig anledning i nutidens Japan, en kultur som i likhet med gamla Rom har en förkärlek för alla sorters bad. Han tar med sig idéerna och intrycken han får när han kastas tillbaka till sin egen tid, och blir snart åter en firad badhusarkitekt och vinner kejsar Hadrianus’ gunst.

Det känns lite underligt att se ett väl uppbyggt antikt Rom, befolkat av kaukasiska statister, fast med japaner i de bärande rollerna, talandes japanska. Fast det förstås, egentligen inte mer underligt än alla de gånger man hört engelska bland kolonner och Collosseum….

I vilket fall som helst, här är det kulturkrockar och kulturomkörningar, med mängder av skratt, lite historielektion och på köpet en väldigt trivsam liten kärlekshistoria om den kämpande mangakonstnären Mami, som tycks vara den fasta punkt som drar Lucius till nutidens Japan varje gång. Första halvtimmen är en skrattkavalkad och filmen är och nosar på ett ännu högre betyg, men efter ett tag blir det lite segdraget, innan filmen lyfter en aning när trådarna mot slutet knyts ihop.

4 luftbubbleblåsande slavar av 6

(Goltzius and the Pelican company), Sex-och-synd-skröna från Nederländerna 2012

I 1600-talets Italien försöker ett holländskt skådespelar-, tryckeri- och skribentföretag äska pengar från en enligt uppgift frispråkig prins för att kunna skaffa en tryckpress som kan användas till att trycka bilderböcker av utvalda, ekivoka delar av Bibelns gamla testament. För att få pengarna går truppen med på att underhålla den excentriske högheten i dagarna sex med scenföreställningar om just sex.

Peter Greenaway är ett unikum, och hans förmåga att kompromisslöst och nyskapande nyttja filmkonstens hela potential gör sig ständigt påmind. Med fantastisk scenografi, skickligt utnyttjande av grafik (både per text och målning) som understryker berättelsen och med nakna (metaforisk såväl som bokstavligt) skådespelare tar han utan att be om ursäkt tag i de sex klassiska sexuella tabuerna (enl bibeln). Rappt och rått, groteskt och teatraliskt, varje scen är samtidigt en örfil och en smekning.

Låter recensionen en aning prosaisk? Känns det lite väl mycket kulturbidrag? Ja, men det är så det är med Greenaway, och det går inte att jämföra Goltzius med någon annan film än Greenaways tidigare alster, främst The Baby of Mâcon och Prospero’s books.

5 sexuella tabun av 6

(Momo e no Tegami), Traumahanteringsallegori från Japan 2011

Efter pappans död flyttar Momo och hennes mamma ut till en liten ö i skärgården. Till sin hjälp att komma över sin makes död försöker mamman hålla humöret uppe och hitta ett nytt jobb, vilket tyvärr innebär att Momo ofta lämnas ensam med sin melankoli. Som tur är får hon oväntad hjälp av en trio vanartiga skyddsdemoner.

I samma stil som Miyazagi tecknas denna finstämda och fartfyllda historia upp med utsökt animationskonst. Det är gripande och komiskt, tårfyllt och spännande, och egentligen mest riktat till barn. Icke desto mindre kan vuxna också uppskatta denna osentimentala pärla om ett barns saknad efter sin pappa och hur mor och dotter till slut finner tröst hos varandra. Det skadar förstås inte att Mame, den minste, och av allt att döma lätt stenade, skyddsdemonen är en ohelig blandning av Gollum och Michael Jackson.

5 droppar av 6

(Hannah Arendt), Retorikerretrospektiv från Tyskland 2012

Exiltyska skribenten, judinnan och filosofen Hannah Arendt erbjuder sig att för The New Yorkers räkning skriva en artikelserie om den nära förestående rättegången mot nazisten och krigsförbrytaren Adolf Eichmann. När en del av hennes analyser trampar på ömma judiska tår ställs hon mot väggen, både av gamla vänner och kolleger, men får även stöd från oväntat hall.

Margarethe von Trotta fick i är The Honorary Dragon Award för sin livsinsats inom filmen, och här visar hon med all tydlighet varför. Ett väl uppbyggt drama, kryddat med skratt, underbara kamerakompositioner och bitska, intelligenta repliker. Hela ensemblen är på alerten, och Barbara Sukova briljerar i titelrollen. En pragmatisk observation av det arv som nazismen lämnat efter sig, och som en idag medför ett dilemma i allt juderelaterat. von Trotta väljer inte sida själv, utan presenterar istället Arendt som hon faktiskt var; som en filosof och politisk tänkare vars lojalitet inte ligger hos sitt folk, eller sitt land, utan hos hennes vänner.

5 cigaretter av 6

(On suffocation, 6 Stora fiskar, I princip bris, Det knullande paret, Så här är det nu, Gabriel och Lasermannen, Äta lunch, Offerrollsretorik), Kortfilmskabelkompilation från Sverige 2012

Till Göteborg International Film Festival delas varje år ut kortfilmspriset Startsladden, och årets åtta nominerade tar upp ämnen som ätstörningar, sjörapporter och lasermän.

On suffocation, om hängning av homosexuella i icke namngiven teokrati, 3 snaror av 6

6 Stora fiskar, om erhållandet och sedermera lössläppandet av 6 stora fiskar, 3 fiskpinnar av 6

I princip bris, om en mans besök till alla Sveriges kustväderstationer från Koster till Bottenviken, 5 Konica Pops av 6

Det knullande paret, om ett mystiskt konstverk föreställande ett knullande par, 4 dödsbon av 6

Så här är det nu, om gamla människor som minns sin avlidne livspartner, 1 tv av 6

Gabriel och Lasermannen, om en far och hans son, och hur fadern blev skjuten och skadad av Lasermannen, 4 hållplatser av 6

Äta lunch, om en stödgrupp för ungdomar med ätstörningar, 4 köttbullar av 6

Offerrollsretorik, om kvinnligt uttryckssätt och manlig avsaknad därav, 3 generella osubstansiella påståenden av 6

GIFF:s publik gav priset till Gabriel och Lasermannen; själv menar jag att den solklara vinnaren (no pun intended) är I princip bris, av mina favoritkortfilmsskapare Johannes Stjärne Nilsson och Ola Simonsson.

Vilket ger ett medelsnitt på 3.375 kontakter av 6

(Dwae-ju-ui wang), Uppväxtvåldsanimation från Sydkorea 2011

Två skolkamrater återträffas efter 15 år. I långa tillbakablickar får vi följa deras skoltid, fylld av mobbning och förnedring, innan det blir dags att få till ett avslut på de traumatiska händelser som så har format deras liv.

Animationen är inte den bästa (vilket bl tar sig uttryck i att huvudpersonerna identifieras av deras specifika kläder, snarare än genom faktiska anletsdrag), och historien räcker inte för att fylla alla 97 minuterna. Det blir mycket upprepningar och mycket über-våld. Potentialen tas aldrig riktigt tillvara på, och det är lite för mycket ‘NOOOOOO’-situationer för min smak.

2 monster av 6

(Kebun binatang), Burbeskådan från Indonesien 2012

I Djakartas djurpark växer Lana upp, bland en lös grupp människor som gjort parken till sitt hem. När en illusionist iklädd cowboyklädsel anländer till den lilla skaran utstötta får hon pröva på livet utanför parkstaketet.

Snyggt och symboliskt, men strukturlöst och spejsat, skulle man kunna sammanfatta denna film som. Huvudrollens naivitet och oskyldiga livsglädje skiner igenom, även i den nästan övertydliga speglingen av djurparksdjurens situation kontra massösernas.

4 giraffer av 6

(Shoping-tur), Kannibalkomedi från Ryssland 2012

En ensamstående mamma och hennes tonårsson, nyss utrustad med en mobilkamera, far på minisemester per buss från St Petersburg till Finland. Väl över gränsen inser de att finnarna kanske inte är fullt så civiliserade som man antagit, i alla fall inte på midsommardagen.

För att vara en skräckkomedi är den varken speciellt ryslig eller rolig, men ändå underhållande på sitt sätt. Mot slutet blir det mer av bägge ingredienserna, och förklaringen till antagonisternas kannibalistiska beteende är skoj. Polischefens tal om orsaken till den höga självmordssiffran på just midsommarhelgen är riktigt bra, och för den som vill ha lite skoj för stunden är denna Cloverfield-meets-Dawn of the dead-meets-Modern Family en helt okej film.

3 stekpannor av 6

(Doch), Tonårskrimdrama från Ryssland 2012

I en rysk landsortsstad, som under ytan tycks vara utsatt för en seriemördare, bor Inna med sin pappa och lillebror. Hon har svårt att hitta sig tillrätta i tonårskrisandet, och när hennes nyfunna bästis faller offer för mördaren går allt åt pipsvängen.

Fokus i Daughter ligger, till skillnad från många andra seriemördarrullar, inte i polisens jakt på förrövaren, utan istället på hur det påverkar offrens jämnåriga i den lilla staden. På det sättet påminner det lite om Twin Peaks (inte minst iom inledningsscenen med ett inplastat, kvinnligt mordoffer vid en flodbank). Kargt, sammanbitet och grårealistiskt skildras Innas vedermödor, vare sig det är om faderns stränghet, att ta hand om sin lillebror i den döda moderns frånvaro, undvika att bli seriemördad eller hänga med i festprissande Maschas alkoholstinna svängar.

Återigen visar den religiösa fanatismen sin fula nuna, denna gång genom en seriemördares övertygelse om att hans gud har beordrat honom att döda alla som klär eller beter sig “syndigt”.

Det är dramatik på hög nivå, men lite för lite spänning.

Som halvt orelaterad fotnot kan nämnas att det ibland blev lite oavsiktligt komiskt/förbryllande eftersom översättningen till engelska uppenbarligen var gjord av en ryss med begränsade engelskakunskaper och ett lexikon, men det är knappast filmens fel.

4 kylskåp av 6

(Gozetleme Kulesi), Ensamhetsmisär från Turkiet 2012

Nihat jobbar ensam i ett vakttorn, spanandes efter ev skogsbränder; Seher jobbar som bussvärdinna. Händelser, eller avsaknad därav, för dem samman.

Tungt, deppigt, tragiskt. Eländes elände.

Gillar man sånt och inte är speciellt fortjust i dialog så är Watchtower en utmärkt film, för den är snyggt gjord med skicklig regi och bra skådespeleri. Själv tycker jag väl att man inte behöver råga misärmåttet så till den milda grad som regissör Pelin Esmer gör, och kanske krydda med lite mer handling.

2 tekoppar av 6

(Reoshian Soseol), Episodlittera från Sydkorea 2012

En ung författare försöker bli publicerad, men ingen tror på hans verk, kanske inte ens han själv. Men efter en mer eller mindre avsiktlig koma vaknar han upp i ett Korea som tagit hans böcker till hjärtat.

Meta. Inte bara fiskemetoden som skildras i filmens första scen, utan även det sätt på vilket filmen refererar till sig själv, till de fiktiva romaner filmen innehåller, och det faktum att filmen på många sätt är gjord som en bok, via sättet berättarröst och berättartext används. Detta gör att man som tittare/läsare tvingas vara uppmärksam. Jag, som är meta-buff i klass med Abed, gillar det, och det faktum att det är löjligt snyggt foto gör inte saken sämre. Med 2h20min blir det dock lite segdraget, även om filmen på sätt och vis börjar om, eller lägger en epilog eller nytt kapitel 1:45 in (och väljer tom att lägga delar av eftertexterna då). Sevärd, tänkvärd och välgjord, men lite för långsam.

4 björkar av 6

(L’attentat), Självmordsbombarsjälvrannsakan från främst Libanon 2012

Amin är arabisk kirurg i Israel. När hans fru omkommer i ett terrordåd rasar hans värld samman, men eländet tar inte slut med det: misstankar börjar riktas om att frun var skyldig till själva attentatet.

Återigen visar den religiösa fanatismen sin fula nuna, denna gång personligt skildrad genom en sekulär mans umbäranden, och hans fruktlösa försök att få grepp om de lögner han tycks ha utsatts för i flera år. Inte en enda explosion visas; dramat, spänningen och terrorn ligger helt på det personliga planet. Det hade kunnat bli riktigt bra, men tyvärr blir det bara ganska.

3 lögner av 6