Filmfestivalen 2013

(Ronal Barbaren), Fantasyslapstickpastisch från Danmark 2012

I ett fjärran land i en svunnen tid bor en stam barbarer; alla lika muskulösa och skickliga i strid, villiga och redo att gripa till vapen så fort tillfälle ges. Alla utom bengeten Ronal, vill säga. Han drömmer inte om stordåd med svärd och sköld, men tvingas motvilligt på ett farofyllt uppdrag att rädda sina tillfångatagna stamfränder och hämnas sin onkel.

Det är numera inga tekniska eller finansiella hinder för tom små studior i Danmark att skapa visuellt fulländade 3D-animationer i klass med Toy Story & Co.

Hur Ronal funkar med originalrösterna på danska är svårt att säga, men den amerikansk-engelska dubbningen lämnar en del övrigt att önska. Under-bältet-humor, steretypa läderbögar, fjolliga alver och ett till synes fritt svävande pungfodral bidrar till att denna parodi på fantasyfilmer som LotR och Conan är tämligen prepubertal. Icke desto mindre blir man skamset underhållen, särskilt när man noterar geek-blinkningar som t ex: Kärran läderorcherna transporterar sina tillfångatagna barbarer i liknar de skrot- och droidtransporter Jawas har på Tatooine, Alvernas hjälmar är rätt från Ngila Dicksons design, Amazon-stammen kör med en death-by-snu-snu-variant, visdomens bok tycks ha ett kapitel om en mäktig magisk ring, ett och annat Wilhelm scream hörs osv osv. Mindre kul är att de valt att ta med en bifigur som är som om Jack Black hade spelat Jar-Jar Binks.

Kul, men klyschigt.

3 g-strings av 6

(The Reluctant fundamentalist), Xenofobikonsekvens från USA 2012

En välborgad pakistanier far till USA för universitetsstudier och blir senare framgångsrik ekonom på Wall Street. Efter 9-11 ändras omvärldens syn, och motvilligt flyttar han tillbaka till Pakistan, där han dras in i kretsar med djupt rotad fundamentalism.

Snyggt, välspelat (främst av Riz Ahmed i huvudrollen som Changez) och intressant uppbyggt drama om de faktorer som alla kan spela in i en människas beslut att frångå grundläggande mänskliga värderingar till förmån för fundamentala, vare sig det är inom finans eller religion.

Med en engagerande ramberättelse och intressanta tillbakablickar lägger Mira Nair, nästan helt utan pekpinnar, fram sin historia. Men, som ofta är fallet med filmer om islamistiska fanatiker är man lite väl rädd att trampa på för ömma tår.

4 fullkroppsvisitationer av 6

(Som du ser meg), Episoddramedi från Norge 2012

Vandaler har punkterat bildäcken på bilarna parkerade utanför en lägenhetslänga. En bil har dock klarat sig, och därför samåker tre kvinnor till sina åtaganden en dag. I tre parallella historier får vi följa: En sjuksköterska med kommunikationsproblem, en översättare med integritetsproblem och en kvinna vars mor vill skänka en miljon till sin svägerska snarare än till sina döttrar.

En väldigt schysst ramhistoria (författare spelar in en ljudbok där hon läser de tre berättelserna från sin bok) och snyggt foto är den huvudsakliga behållningen här. Endast en av trion öden griper tag, den om sjuksköterskan Lise och hennes motvilliga mentorskap. Övriga historier saknar schwung, och glimrar till endast då och då när döttrarna diskuterar definitionen av fattigdom. Genomgående gedigna skådespelarinsatser, dock.

3 klädesplagg inköpta i metropoler av 6

(Supporting characters), Klippkomedi från USA 2011

Två bästa vänner och kolleger jobbar som klippare för små independentfilmer i New York. De försöker bolla excentriska regissörer, privatliv, flörtiga huvudrollsinnehaverskor, cyniska producenter och sin vänskap.

Med mycket snack, en del prat, massa konversationer och ett och annat samtal är detta en film som sätter tittaren som en fluga på väggen (eller kanske, på ett leaning on the fourth wall-manér, en ljudtekniker i rummet) så att man, för en liten stund i alla fall, får känna sig som om man jobbar med indie-film. Eller bor i NYC. Eller jobbar med indie-film i NYC. Det är småroligt mest hela tiden, och riktigt skoj ibland, utan att bli flåsigt eller flamsigt. Enkelheten kanske inte räcker till ett totalt toppbetyg, och det skulle inte skada med lite extra dramatik, men Supporting characters får ändå klart väl godkänt. Och i avdelningen Hey, it’s that guy! kan vi säga hej till Hannah Horvath, Hon från Be Kind Rewind och Prof. Professorson/Prof Sean Garrity.

4 påskägg av 6

(Terumae romae), Temporalsanitetsromcom från Japan 2012

I Hadrianus’ Rom, på 130-talet AD, jobbar Lucius Modestus som badhusarkitekt, och han tar sitt jobb på fullaste allvar. Dock känner han att hans innovativitet falnar, men hamnar av outgrundlig anledning i nutidens Japan, en kultur som i likhet med gamla Rom har en förkärlek för alla sorters bad. Han tar med sig idéerna och intrycken han får när han kastas tillbaka till sin egen tid, och blir snart åter en firad badhusarkitekt och vinner kejsar Hadrianus’ gunst.

Det känns lite underligt att se ett väl uppbyggt antikt Rom, befolkat av kaukasiska statister, fast med japaner i de bärande rollerna, talandes japanska. Fast det förstås, egentligen inte mer underligt än alla de gånger man hört engelska bland kolonner och Collosseum….

I vilket fall som helst, här är det kulturkrockar och kulturomkörningar, med mängder av skratt, lite historielektion och på köpet en väldigt trivsam liten kärlekshistoria om den kämpande mangakonstnären Mami, som tycks vara den fasta punkt som drar Lucius till nutidens Japan varje gång. Första halvtimmen är en skrattkavalkad och filmen är och nosar på ett ännu högre betyg, men efter ett tag blir det lite segdraget, innan filmen lyfter en aning när trådarna mot slutet knyts ihop.

4 luftbubbleblåsande slavar av 6

(Goltzius and the Pelican company), Sex-och-synd-skröna från Nederländerna 2012

I 1600-talets Italien försöker ett holländskt skådespelar-, tryckeri- och skribentföretag äska pengar från en enligt uppgift frispråkig prins för att kunna skaffa en tryckpress som kan användas till att trycka bilderböcker av utvalda, ekivoka delar av Bibelns gamla testament. För att få pengarna går truppen med på att underhålla den excentriske högheten i dagarna sex med scenföreställningar om just sex.

Peter Greenaway är ett unikum, och hans förmåga att kompromisslöst och nyskapande nyttja filmkonstens hela potential gör sig ständigt påmind. Med fantastisk scenografi, skickligt utnyttjande av grafik (både per text och målning) som understryker berättelsen och med nakna (metaforisk såväl som bokstavligt) skådespelare tar han utan att be om ursäkt tag i de sex klassiska sexuella tabuerna (enl bibeln). Rappt och rått, groteskt och teatraliskt, varje scen är samtidigt en örfil och en smekning.

Låter recensionen en aning prosaisk? Känns det lite väl mycket kulturbidrag? Ja, men det är så det är med Greenaway, och det går inte att jämföra Goltzius med någon annan film än Greenaways tidigare alster, främst The Baby of Mâcon och Prospero’s books.

5 sexuella tabun av 6

(Momo e no Tegami), Traumahanteringsallegori från Japan 2011

Efter pappans död flyttar Momo och hennes mamma ut till en liten ö i skärgården. Till sin hjälp att komma över sin makes död försöker mamman hålla humöret uppe och hitta ett nytt jobb, vilket tyvärr innebär att Momo ofta lämnas ensam med sin melankoli. Som tur är får hon oväntad hjälp av en trio vanartiga skyddsdemoner.

I samma stil som Miyazagi tecknas denna finstämda och fartfyllda historia upp med utsökt animationskonst. Det är gripande och komiskt, tårfyllt och spännande, och egentligen mest riktat till barn. Icke desto mindre kan vuxna också uppskatta denna osentimentala pärla om ett barns saknad efter sin pappa och hur mor och dotter till slut finner tröst hos varandra. Det skadar förstås inte att Mame, den minste, och av allt att döma lätt stenade, skyddsdemonen är en ohelig blandning av Gollum och Michael Jackson.

5 droppar av 6

(Hannah Arendt), Retorikerretrospektiv från Tyskland 2012

Exiltyska skribenten, judinnan och filosofen Hannah Arendt erbjuder sig att för The New Yorkers räkning skriva en artikelserie om den nära förestående rättegången mot nazisten och krigsförbrytaren Adolf Eichmann. När en del av hennes analyser trampar på ömma judiska tår ställs hon mot väggen, både av gamla vänner och kolleger, men får även stöd från oväntat hall.

Margarethe von Trotta fick i är The Honorary Dragon Award för sin livsinsats inom filmen, och här visar hon med all tydlighet varför. Ett väl uppbyggt drama, kryddat med skratt, underbara kamerakompositioner och bitska, intelligenta repliker. Hela ensemblen är på alerten, och Barbara Sukova briljerar i titelrollen. En pragmatisk observation av det arv som nazismen lämnat efter sig, och som en idag medför ett dilemma i allt juderelaterat. von Trotta väljer inte sida själv, utan presenterar istället Arendt som hon faktiskt var; som en filosof och politisk tänkare vars lojalitet inte ligger hos sitt folk, eller sitt land, utan hos hennes vänner.

5 cigaretter av 6

(On suffocation, 6 Stora fiskar, I princip bris, Det knullande paret, Så här är det nu, Gabriel och Lasermannen, Äta lunch, Offerrollsretorik), Kortfilmskabelkompilation från Sverige 2012

Till Göteborg International Film Festival delas varje år ut kortfilmspriset Startsladden, och årets åtta nominerade tar upp ämnen som ätstörningar, sjörapporter och lasermän.

On suffocation, om hängning av homosexuella i icke namngiven teokrati, 3 snaror av 6

6 Stora fiskar, om erhållandet och sedermera lössläppandet av 6 stora fiskar, 3 fiskpinnar av 6

I princip bris, om en mans besök till alla Sveriges kustväderstationer från Koster till Bottenviken, 5 Konica Pops av 6

Det knullande paret, om ett mystiskt konstverk föreställande ett knullande par, 4 dödsbon av 6

Så här är det nu, om gamla människor som minns sin avlidne livspartner, 1 tv av 6

Gabriel och Lasermannen, om en far och hans son, och hur fadern blev skjuten och skadad av Lasermannen, 4 hållplatser av 6

Äta lunch, om en stödgrupp för ungdomar med ätstörningar, 4 köttbullar av 6

Offerrollsretorik, om kvinnligt uttryckssätt och manlig avsaknad därav, 3 generella osubstansiella påståenden av 6

GIFF:s publik gav priset till Gabriel och Lasermannen; själv menar jag att den solklara vinnaren (no pun intended) är I princip bris, av mina favoritkortfilmsskapare Johannes Stjärne Nilsson och Ola Simonsson.

Vilket ger ett medelsnitt på 3.375 kontakter av 6